Väntan på begravningen har legat tung över mig länge, och det har varit svårt att släppa allt som hänt innan det var avklarat. Även vi som de avlidna lämnar måste få tiden att finna vår frid. Jag glädjer mig verkligen över att haft chansen att få känna mina mor- och farföräldrar så väl som jag gjort, till och med mina gammelföräldrar.
Mormor fick många chanser att få utforska världen med sin sambo Sten-Erik, och för varje plats hon besökte så sa hon alltid till oss att hon tände ett ljus för var och ett av sina barnbarn. Det är en fin gest som värmer även om man inte är på något vis troende, och jag tänker besöka den ståtliga domkyrkan i Lund vid första tillfälle som ges när jag återvänt för året och tända ett ljus för både henne och farfar.
Efter en helg i stugan för att ladda batterierna så inser jag nu att det är mindre än två veckor(!) kvar tills jag åker ner med familjen till Lund och inleder mitt sista år för min utbildning, examen stundar! Vad jag önskar att mormor och farfar kunde få bevittna när jag tar min examen, jag vet att de skulle vara så stolta och ögonblicket skulle vara bara ljuvare att få ha dom här då.
I övrigt slog jag även sönder min ena stortå igår natt på vägen till byschan för bingen, jag undrar snart om inte min kropp aktivt förhindrar mig från att springa och motionera. Jag avslutar inte med en bild av det vedervärdiga resultatet men av vyn jag avnjöt min frukost framför i morses. Jag ursäktar det oproffsiga fotograferandet, men jag var morgonhungrig :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar